Det här inlägget är inte till för att hjälpa någon att finna sig själv i det jag skriver(men om du gör det så blir jag ändå glad) utan det här handlar om att finna mig själv.
Jag är en ung kvinna på 20 vårar. Jag är vanligtvis glad och positiv. Jag älskar att hålla på med foton och skriva samt teknik och spel i alla dess former. Jag är också arbetslös, söker plugg och jag har ingen ekonomi så att jag kan börja med körkortet. Jag bor hemma och hoppas att snart kunna flyga ut ur boet.
Där börjat några av mina bekymmer.
1. Jag vill ha ett eget boende så att jag kan ta hand om mig själv, sätta upp regler för mog själv och få pyssla med de saker jag vill. För tillfället är det så många som går hemma samtidigt så då blir det alltför mycket krav och trångt liksom. Ibland kan man bara inte andas.
2. Inget jobb-inga pengar... Jag är fullt medveten om det, har ett sommarjobb på G nu men jag vill få en fast anställnong någonstans med bra betalt och något roligt jag vill göra.
3. Plugg. Jag har en dålig magkänsla om allt jag sökt. Jag är obehörig sökande till universitetet och sörängen har ännu inte hört av sig. Jag skulle aldrig ha skickat ansökan utan att ha skrivit ett annat poesistycke. Det är det jag kommer falla på.
Vem är jag? Jag är en ganska djup person. Jag blir lätt irriterad på de små sakerna för att jag är djupsinnad och i mina tankar. Jag tänker för fort, sover för mycket och sitter alltför länge uppe på nätterna, äter ibland osunt(vem gör inte det) och ibland går jag på promenad. Jag går igång på de saker jag anser är onödiga, saker och ting som inte borde hända eller som jag anser är fel. Jag har en konstig syn på tillvaron och världsuppfattning. Jag har mina levnadsval medan ni har era. Jag kan säga det rakt ut och ni får hata mog om ni vill. Jag anser bara att man dricker helger.
Håller sina nära och kära nära men sina fiender närmre.
Står för det man gjor eller sagt.
Skyller inte ifrån sig på andra.
Behandlar andra som man skälv vill bli behandlad.
Röker inte eller snusar inte om man inte har råd.
Motarbetar sina arv. Jag har kämpat med att motstå rökning hela mitt liv då pappa röker och mamma har gjort.
Att kunna ta saker face to face och inte via teknik.
Jag har en massa konstiga saker för mig som man ibland skiter i-även jag. Men jag mår skit när det händer.
Jag har en ganska rolig tanke om världen. Jag tror nämligen att den är mycket lik Matrix. Att det vi ser inte är det vi tror. Att det vi äter inte är det vi äter. Att det enda vi känner i våra själar, hjärtan och huvud är sant. Men sen så har jag en syn av en drömvärld där det finns övernaturliga väsen och allting är möjligt. Men sen också dagens värld. En värld som vi håller på att förstöra. Miljön och klimatet förändras för att ingen gör någonting. Våra barnbarns barn kanske kommer få vara med om jordens undergång bara för våra misstag och ointresse.
Jag nämde med att jag älskar teknik och spel samt foton. Skriva är min passion även om jag kan utvecklas. Det är i mitt skrivande jag släpper ut tankar och känslor. Men ändå så kan jag aldrig glömma nåt som hänt. Men mitt största spelintresse är såklart sims3, alla sims. Jag älskar att göra familjer och bygga hus och designa. Man får liksom bli av med en massa idéer som far runt i huvudet.
Min familj håller på att bygga ett hus. 
Jag är ändå ganska lyckligt lottad även om jag kan verka asdeppig ibland, som jag troligtvis är för stunden.
Jag har en familj plus en stuvfar som älskar mig. Jag har en bästa vän som älskar mig och accepterar mig för den jag är. Jag älskar min familj. Jag älskar min bästa vän. Jag skulle inte kunna leva utan någon av dem. Mitt liv skulle inte fungera. Jag skulle krascha ihop som människa. Det skulle bara bli ett tomt skal kvar.
Jag älskar djur med. Jag har haft en sjujäkla massa djur i mina dagar. Både katter, råttor, hamstrar, kaniner och marsvin samt fiskar. Vi har tagit hand om kor, hundar, fåglar och en mus. Jag red som liten ett tag tills den hästen blev skjuten.
Jag har alltid haft det svårt i skolan. Jag har blivit retad och fått saker kastade på mig. Jag har skällt ut både den ena och den andra i mina skoldar. Försvarat vänner som svikit mig under årens gång. Jag har haft problem med lärare och elever samt betyg. Bråkat med båda parter. Det är inte lätt att alltid stå upp för den man är i skolan. Speciellt inte om ingen varit där för dig med dig.
Jag har IGn, det är inget jag är stolt över, men jag känpade ihop mig ett fullständigt gymnasiebetyg.
Det kanske får mig att låta som om jag vore dum. Nej, jag är ganska smart och kan mycket saker som du inte kan. Jag kanske inte kan så mycket om allmän vetskap, men det är för att jag inte är intresserad, aldrig varit. Jag kan saker och ting om det jag tycker är roligt. Saker jag tycker är intressanta. Du kanske tycket om mode och kan allt om det senaste medan jag kanske kan mycket om det övernaturliga.
Där kommer vi in på ett intressant änne. Jag skulle säga att jag har en gåva. En gåva många inte besitter. Jag kan se andar, höra dem och prata med dem. Jag har varit utsatt för onda andar och kanske en demon(lite osäker). Min far bor i ett hemsökt ställe. Jag bodde där i fem år och utsatter för skräck och överfall av skuggor. Jag har också träffat på vilsna andar och goda andar. Min morfar är en av dem. Jag har sett djur och förutspått framtiden av drömmar som slagit in. En dröm jag hade var att bli medium. Men jag har insett att utbildningen är dyr och det jag försökt med har inte funkat. Jag låter det gå som det går istället för att änglarna ska ta min gåva ifrån mig för att jag använder den på fel sätt. Ja, jag har träffat en ängel med under en meditation. Jag kan berätta mycket om sånt, men det låter jag gå till min andra blogg som bara handlar om mina upplevelser.
Jag skulle säga att jag har mina tankespöken då och då. Att jag inte skulle va älskad, inte vara välkommen någonstans, att jag inte kommer lyckas med nåt i världen, inte hitta kärleken, att jag inte är värd att finnas, att alla hatar mig. Men så är det inte. Jag har varit med om mycket i mitt liv och jag kanske inte alltid har varit snäll mot mig själv.
Men life goes on och man måste följa med och inte stanna upp bara för att det händer någonting man inte tycker om. Små saker kan sätta sig djupt, bilda ärr, kanske inte stora och livshotande, men de finns där och gnager i ens inre.
Jag föraöker lära mig att bara acceptera det som händer.
Jag har accepterar att det inte finns någon som orkar hålla sig fast vid mig, jag är för komplicerad och svår. Jag har svårt att släppa in någon i mitt innersta. Svårt att visa känslor för mina nära och kära som jag kanske borde visa. Jag är inte en känslokall människa, jag är full med känslor och det är alla andra med, men jag har svårt att visa det jag känner. Det måste jag förbättra mig på. Det vet jag.
Även om detta inlägg inte är så intressant, så har det ändå en betydelse. Kanske inte för er, men för mig. Jag försöker lära mig att öppna upp mig, lära mig om vem jag egentligen är. Vad vill jag i livet?
