Cecilia.Andersson

Jag är en person med så mycket kärlek att ge. Jag saknar nån att ge den till, någon att dela mitt liv med. Saknaden efter att någon håller om en när man somnar, pussar en i nacken på morgonen utan att bara ligga och fippla med mobilen. Jag saknar närheten från någon som älskar en. Någon som man kan dela livet med. Saknar kärleken. 

Jag har en dröm om att bli förlovad och att få gifta mig i framtiden. Jag vill stadga mig och komma till rätta i livet. 

Jag vill ha barn i framtiden. Viljan är starkare än någonsin... Viljan att få känna att man skapar liv, viljan att få vara med om ett barns uppväxt. 

Jag vet inte varför alla sådana känslor nu men jag bara känner att jag Vill. Känner mig vilsen och vill känna mig ovilsen. 

Tänk bara att ha en sån här sötis ❤️ me wanting...

För övrigt så hade jag en magont attack så hoppas att det inte är järntabletterna som spökar för då blir jag deprimerad på riktigt eftersom jag behöver dem mer än någonsin förut. Eller jag vet inte om det kan vara det plötsliga upptagandet av vardaglig c vitamin...

Har även kommit halvvägs i Harry Potter och den vise sten. 

Men kommit tillbaka till skolan nu igår då jag fick hjälp av pappa att handla lite och jag och finaste spelade lite sims 😇 det var mysigt :) 

Jag fann inspirationen mef att kunna sätta mig med skrivandet igen och det känns skönt. 

Nu ska jag bara handskas med mitt eget problem: mig. 

Jo, dåliga besked, dåligt självförtroende, feber, ingen matlust, bra filmer men ensamt, trötthet, stickningen som jag fick slut på grått till och började med ett annat projekt sålänge. 

Min helg har inte varit så rolig, jag kanske inte ska säga att jag är vrålsjuk eller dödssjuk men att ha lågt järn- och blodvärde räknar jag lite in där för all min trötthet, seghet, huvudvärk kan komma därifrån men däremot febern kommer från intet o är någonting annat. 

Har ändå gjort uppgiften vi hade den här veckan men har inte lämnat in den men ändå skönt att ha den gjord. 

Sen mina andra glasögon har jag inte fått än så vad jag ska göra här på skolan har jag ingen aning om. Orkar inte umgås i alla fall. Den saken vet jag säkert. 

Igår så satt jag och finaste med lite planering av cykelsemestern 2015 ❤️ och sims4😇 det var mysigt och stickade samt såg Hp7. 

Jag har även stickat och städat mitt rum ordentligt. Sett filmer och lyssnat på musik. Fixat lite med ljusen. 

Äcklig

Ful

Tråkig

Människa 

Som

Tydligen

Ska 

Va 

Här. 

Oattraktiv 

Oproportionerlig 

Kommer

Aldrig

Hålla

Måttet. 

Kommer

Aldrig 

Hitta 

Kärleken. 

Ja jo förutom jag då xD

Idag har som sagt snön kommit. Precis den dag då jag skulle åka hem en snabbis med, suck. Men fick testa på bussen med JLT och hämtade mina nya brillor - dock så kommer andra paret nästa vecka. 

När jag kom hem var det både mörkt och blaskigt men en promenad från stationen fick mig iallafall att må lite bättre. Jag blir så illamående av att åka mycket. 

Tog lite bilder nu på morgonkvisten. 

Mina nya garn. 

Vi var även en sväng till rusta och jag glömde ta bort sminket så ja, såg hemsk ut sen för det började asregna/dugga. 

Idag har finaste hjälpt mig med håret :) blev jättebra så bild kommer imorgon. Har även fikat och umgåtts tillsammans idag 😊

Jag har även fyllt på mitt pendelkort så jag kan hämta mina glasögon när de äntligen kommer, saknar dem nästan...

Imorgon börjar skolan igen med så hoppas det går bra. 

Jag kommer aldrig vara värt något för någon, så varför faktiskt försöka hoppas på det? Det finns inget hopp. 

Ensam förblir jag i kylan. Jag kan inte le. Jag kan inte skratta. Det enda jag kan är att vara instängd och ensam. Jag vill inte vara ensam. 

Jag vet inte... Troligtvis någonstans tillsammans med glädjen och orken med att ens försöka. Förlorat hoppet om hoppet. Att vara kär i någon är inte alltid lätt, speciellt när man inte får respons. När man försökt visa men inget händer, man ger upp. Jag har gett upp. Den drömmen är bortblåst för jag har motvilligt insett att det aldrig kommer bli... Om det skulle ske vore det ett mirakel, men för den lyckan är jag ovärdig. För ful. För äcklig. För oattraktiv. 

Jag vet inte ens vem jag själv är längre. Vem är jag? Vad vill jag? Vad är jag intresserad av? Vad tycker jag om? Jag vet inte. Jag vill veta men ständigt krossas jag i bitar och trampas ner i marken.