Cecilia.Andersson

Ibland vet man inte riktigt vad man ska känna, eller hur man ska känna om någonting. Ibland är det bara ett virrvarr av ingenting som flyter runt uppe i bollen, liksom kastrullen svämmar över. Man orkar inte mer och man måste få ett utlopp för sina känslor, så man gör någonting drastigt som hjälper i den korta längden. Man går ut mot sig själv. Det är det enklaste istället för att faktiskt använda ord för att sätta namn på de känslor man inte kan få grepp om, eller man vet inte riktigt vad det är man känner - man känner sig bara riktigt förvirrad, ledsen, vilse. Även om många av de saker man känner om sig själv snurrar runt hela tiden som ett ständigt påminnande om hur dålig man är som människa, så dessa "downs" blir så plötsliga, så intima. Man vet inte riktigt vart man ska ta vägen. Så var min kväll igår tror jag. Jag reagerade på någonting som fick det att gå snett inom mig, något som inte ens har betydelse. 

Jag kanske inte har varit världens gladaste idag, imorse eller superintresserad av lektionen utan bara har velat ligga i sängen och glott i taket. Men det kan man inte göra, man måste vara delaktig och man måste vara närvarande. 

Men i alla fall ska jag sova nu, vetskapen om att det kommer ta lika lång tid som ett köttsår att försvinna innan jag lär få nått sånt infall igen. Mycket mer förr än nu. Men jag är öven bra på att hålla för mycket för mig själv.