Det är inte bara du som är känslig. Inte bara du som ska vara i centrum för all uppmärksamhet. Man kan inte tänka så när man har familj. Jag vill inte vara i centrum men jag vill för helvete att mina känslor och önskemål ska värderas med. Jag med känslor! Tårarna brinner i mina ögon och hjärtat är på bristningsgränsen. Du tror inte jag klarar mig själv? Ha ha ha vänta bara att se, för om du inte kämpar heller så tänker jag inte heller kämpa. Ni får ursäkta mig för att jag finns, jag vet att jag inte är värs nåt men jag älskar er i alla fall. Varför ser ni inte det? Varför ser ni inte mina härliga sidor utan bara mina dåliga? Får mina bra sidor till något negativt? Varför lyssnar su inte? Jag är vuxen nu och kan bestämma själv vad jag vill följa med på och inte, du eller ni kan inte bestämma vad jag ska följa med på. Tyvärr men så är läget alltså. Jag är inte ett litet barn längre.