Känner mig jävligt nere idag, känns som att jag håller på att förlora allt. Jag vill bara sjunka ner genom jorden och försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Oälskad, glömd. 

Ingen skulle komma ihåg mig särskilt länge eller kanske inte alls. Men tyvärr är det inte så lätt. 

Jag går på en smal väg med höga mörka träd på mina båda sidor vard grenar sträcker sig efter mig. 

Mörkret är tätt omkring mig och jag ser knappt ingrnting och sjunker längre och längre ner i djupet. 

Inga händer sträcker sig för att hjälpa mig upp utan bara låter mig falla. 

Ingenstans att ta vägen och orden bortblåsta ur min mun - hör ingen vad jag säger. 

Desperat med utsträckta händer,

når jag ingen avsats.

Mörkret blir tätare och jag tappar hoppet om ett glatt liv med familj och lycka och ett yrke. 

Mina drömmar säger hejdå. 

Mina glada minnen säger hejdå. 

Min ork säger hejdå.