Den oändliga vägen
Kategori: Allmänt
Ibland känner man sig så ensam, så sorgsen, så nere... Som om man vore på en lång, lång mörk och skrämmande väg. En väg som går in i mörkret, och för att hitta rätt så behövs en liten strimma ljus. Ensam på en väg alltför mörk och skadlig väg sökandes efter ljus och glädje. Fastän man vet att man inte är ensam utan man vet att man är mycket älskad, så kan man behöva sörja och låta sig vägledas. Ibland behöver man stöd och vägledning. Ett tyst rop på hjälp. En blick. Ett "jag är väl okej" som är bara en del av det man egentligen känner. Man måste välja väg i livet. Den ljusa eller den mörka vägen. Men ibland hamnar man vid en korsning och kan inte ensam veta vilken väg man ska välja.
En korsning har många vägar som leder vidare på många andra vägar som leder till vägskäl som så okända är. Riktning i livet är nödvändigt för att vi ska kunna klara oss och utan en riktning, så kan vi gå fel. Och så känns det ibland att man gör. Man går fel och allt går åt helvete. Den känslan är lika mörk som den skrämmande mörka vägen utan slut. En oändlig väg utan vetskapen om vart man skall ta vägen. Vart ska man gå? Vilken väg skall man välja? Många väljer att vända sig till Gud för hjälp. Många söker tröst i honom, den allsmäktige. Jag söker vägledning från min omgivning. Söker efter en hjälpande röst för att hitta rätt igen på den väg jag en gång vandrat.
