Cecilia.Andersson

Man bara glor ut i tomma luften och ser en oändlig väg med helvete och man orkar inte vända om eller välja en annan väg. Känns onödigt. När man ändå vandrat på samma väg i snart tre år är det ändå bara skit samma. Man försöker känna sig lycklig, och när man väl är det 110% så ska man tillbaka igen. Tillbaka till vad? Jo, antingen oändliga diskussioner och gnat eller ett hem där man inte är välkommen eller omhändetagen i. Kul val, eller hur...or not.  

Att hitta de där små guldkornen är inte lätt när det känns som, vad glr jag här egentligen, om jag inte var här skulle ingen bry sig. Det skulle inte göra någon skillnad i samhället.