- Cecilia.Andersson

Ful, äcklig, värdelös med självförtroendet i botten. Ingen kommer någonsin vilja ha mig. Vilja va vid min sida, hålla om mig, pussa på mig. Känner mig så ensam. Saknar någon att hålla om, någon som kan hålla om mig. Saknar kärleken. Saknar kramarna, de mysiga stunderna att gå på promenad hand i hand, sitta och mysa framför en film med ett glas vin eller whiskey. Vart försvann den tiden? När försvann allt hopp?

Jag vet inte... Troligtvis någonstans tillsammans med glädjen och orken med att ens försöka. Förlorat hoppet om hoppet. Att vara kär i någon är inte alltid lätt, speciellt när man inte får respons. När man försökt visa men inget händer, man ger upp. Jag har gett upp. Den drömmen är bortblåst för jag har motvilligt insett att det aldrig kommer bli... Om det skulle ske vore det ett mirakel, men för den lyckan är jag ovärdig. För ful. För äcklig. För oattraktiv.

Jag vet inte ens vem jag själv är längre. Vem är jag? Vad vill jag? Vad är jag intresserad av? Vad tycker jag om? Jag vet inte. Jag vill veta men ständigt krossas jag i bitar och trampas ner i marken.

Cecilia.Andersson

Här skriver jag om mina känslor och tankar och vad som händer i livet. Positivt som negativt.

. . .

Kommentarer

Malin säger:

Malin säger:

Malin säger:

Malin säger:

Malin säger:

Malin säger:

Malin säger:

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Presentation

Länkar